Ordspråksboken 14:1
“Den kloka kvinnan bygger upp sitt hus, men den dåraktiga kvinnan river ner det med sina egna händer.”
Jag glömmer aldrig vändpunkten i min och Staffans relation när jag började läsa Bibelns råd om äktenskap. Orden och koncepten kändes främmande och kontroversiella till en början, men jag var så pass nyfiken och intresserad att jag var villig att öppna sinnet och testa dem.
Det som slog mig hårdast var insikten om hur mycket jag var tvungen att jobba på min egen ödmjukhet. Jag förstod att jag alltför ofta utgick ifrån att min upplevelse var den rätta och att hela familjen borde rätta sig efter den. Alltför sällan kikade jag utanför mig själv och undrade “Har Staffan ett bättre perspektiv”? Jag insåg att det var viktigare för mig att FÅ rätt än huruvida det VAR rätt.
Det fick mig att ifrågasätta mig själv och mina motiv djupare. Vad ville jag egentligen? Var jag villig att erkänna mina egna brister för att jag och Staffan skulle få en bättre relation och en lyckligare familj?
Det var smärtsamt att inse att jag behövde ta ett steg tillbaka, både för att rannsaka mig själv men också för att ge Staffan mer utrymme. Samtidigt ter det sig mycket logiskt att samarbete och rationalitet ger bättre förutsättningar att lyckas än egoism och känslostyrning.
En vän till mig uttryckte det med klarsynthet när hon påpekade att ödmjukhet ju måste vara första steget till kärlek? Om jag inte säger nej till mig själv säger jag ju inte ja till den andra?
Psalm 37:11
“De ödmjuka ska ärva Jorden och få njuta stor frid.”
Lägg till kommentar
Kommentarer